Vår hamn är i fara. Hamnen som är en av de mycket få säkra hamnarna längs kusten mellan Öregrund och Gävle är helt beroende av den vågbrytare/kaj som bildar själva hamnbassängen.
Bilderna visar kajens skick i maj 2015. Virket är mest uppruttet och stenarna i stenkistorna hotar att rasa ur konstruktionen.
Bilderna visar kajens skick i maj 2015. Virket är mest uppruttet och stenarna i stenkistorna hotar att rasa ur konstruktionen.
Klicka på bilderna för att förstora dem. Du kan sedan klicka på bilden igen för att se nästa förstorade bild i en följd.
Historik nedan bilderna.
Historik nedan bilderna.
Hamnen i Ängskär, lite historisk bakgrundsinformation.
Den nuvarande hamnen i Ängskär ligger på norra ändan av Ängskärsklubb, en tidigare ö utanför Ängskär. Belägg finns från 1680-talet att Ängskär parallellt med Löten utgjorde hamn för Leufsta bruk. I ett dokument från 1680-talet beskrivs hur timmer fraktats ut för byggnation av hamnen. De ryska härjningarna 1719 berörde ej Ängskär men Lötens hamn förstördes.
År 1758 stod Järnboden i Ängskär färdig och efter de ryska härjningarna höll bruksägaren på Leuftsa, baron deGeer ett batteri till försvar av hamnen. I samband med att Lötens hamn grundade upp kom allt mer av Leufsta tonnaget att gå via Ängskär. Det stångjärn som produceras vid Leufsta bruk var av den yppersta kvalitet, exporten var omfattande och dess ekonomiska värde för Sverige var betydande. Bl.a. utgjorde lövstajärnet under 1800-talet basen i det internationellt kända Sheffieldstålet
Så småningom medförde den norduppländska uppgrundningen att hamnen vid Järnboden flyttade ut till nuvarande hamnplats som byggdes 1840 då också Ängskärsklubb förbands med fastlandet via en bro. Den nya hamnplatsen bestod bl.a. av lokal tullstation och en järnbod. Ett kolhus byggdes 1929 då Lövstabruk hade slutat sin järnhantering. Kolningen på skogarna fortgick till i början av 1940-talet, då den epoken upphörde. Kolet skeppades till Herräng. På grunden efter kolhuset byggde Hamnföreningen ett servicehus 2006-2009, som öppnades för turisterna i hamnen .
Den nuvarande bryggan på Ängskärsklubb står på stenkistor som byggdes 1840. Den återstående friliggande stenkistan (ursprungligen fanns 3) som tjänstgjorde som dykdalb ingick i den ursprungliga hamnkonstruktionen. Hamnen upphörde som utskeppningshamn 1908 för Leufsta Järnbruk då järnframställningen upphörde.
Den 6/4 1938 fick hamnen i Ängskär en ny funktion då den blev fiskehamn för det lokala fisket. Som mest var Ängskär hemmahamn för 10 fiskebåtar. Idag är Ängskär den enda djuphamnen vid den öppna upplandskusten mellan Öregrund och Gävle och utgör en viktig förutsättning för kustnära djupgående fritidsbåtsaktiviteter. Det är dessutom en viktig nödhamn på den öppna kusten och har vid flera tillfällen under senare år använts av såväl Sjöräddningen som Kustbevakningen vid undsättning av båtar i sjönöd.
Den nuvarande hamnen i Ängskär ligger på norra ändan av Ängskärsklubb, en tidigare ö utanför Ängskär. Belägg finns från 1680-talet att Ängskär parallellt med Löten utgjorde hamn för Leufsta bruk. I ett dokument från 1680-talet beskrivs hur timmer fraktats ut för byggnation av hamnen. De ryska härjningarna 1719 berörde ej Ängskär men Lötens hamn förstördes.
År 1758 stod Järnboden i Ängskär färdig och efter de ryska härjningarna höll bruksägaren på Leuftsa, baron deGeer ett batteri till försvar av hamnen. I samband med att Lötens hamn grundade upp kom allt mer av Leufsta tonnaget att gå via Ängskär. Det stångjärn som produceras vid Leufsta bruk var av den yppersta kvalitet, exporten var omfattande och dess ekonomiska värde för Sverige var betydande. Bl.a. utgjorde lövstajärnet under 1800-talet basen i det internationellt kända Sheffieldstålet
Så småningom medförde den norduppländska uppgrundningen att hamnen vid Järnboden flyttade ut till nuvarande hamnplats som byggdes 1840 då också Ängskärsklubb förbands med fastlandet via en bro. Den nya hamnplatsen bestod bl.a. av lokal tullstation och en järnbod. Ett kolhus byggdes 1929 då Lövstabruk hade slutat sin järnhantering. Kolningen på skogarna fortgick till i början av 1940-talet, då den epoken upphörde. Kolet skeppades till Herräng. På grunden efter kolhuset byggde Hamnföreningen ett servicehus 2006-2009, som öppnades för turisterna i hamnen .
Den nuvarande bryggan på Ängskärsklubb står på stenkistor som byggdes 1840. Den återstående friliggande stenkistan (ursprungligen fanns 3) som tjänstgjorde som dykdalb ingick i den ursprungliga hamnkonstruktionen. Hamnen upphörde som utskeppningshamn 1908 för Leufsta Järnbruk då järnframställningen upphörde.
Den 6/4 1938 fick hamnen i Ängskär en ny funktion då den blev fiskehamn för det lokala fisket. Som mest var Ängskär hemmahamn för 10 fiskebåtar. Idag är Ängskär den enda djuphamnen vid den öppna upplandskusten mellan Öregrund och Gävle och utgör en viktig förutsättning för kustnära djupgående fritidsbåtsaktiviteter. Det är dessutom en viktig nödhamn på den öppna kusten och har vid flera tillfällen under senare år använts av såväl Sjöräddningen som Kustbevakningen vid undsättning av båtar i sjönöd.
